About me

November 24th, 2009 Leave a comment Go to comments

(Will soon come in English)

Jag heter Rolf Strandell

20090629_012105

För ungefär 30 år sedan föddes jag precis mitt i Sverige, närmare bestämt i Sundsvall. Där bodde jag till jag var 15 år. Då flyttade jag till Huskvarna för att gå basketgymnasium.

Och bla, bla, bla… nu bor jag i Västerås.

Värdelös fakta från Wikipedia

Mansnamnet Rolf, en kortform av det fornnordiska namnet Rodhulf som är sammansatt av orden hrodr, ‘ära’ och ulf som betyder ‘varg’. Namnet är känt sedan vikingatiden genom Gånge-Rolf som erövrade Normandie år 911 och blev dess första hertig. Förklaringen att det skulle vara en kortform av Rudolf är troligtvis felaktig.

Namnet var ett modenamn på 1940-talet med de senaste åren har endast någon enstaka pojke per år fått namnet som tilltalsnamn. 31 december 2005 fanns totalt 58 791 personer i Sverige med namnet Rolf varav 33 802 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 167 pojkar namnet, varav 1 fick det som tilltalsnamn.

Det är som mamma säger; jag är rätt så unik…

Jobbb

Jag jobbar på ett teknikkonsultbolag i Västerås. Där arbetar jag med försäljning, marknadsföring och utbildning av industrisystem. Jag har nog hittat det perfekta jobbet för mig. Där får jag hålla på med massa olika saker.

Fritid

Den mesta delen av min “fria” tid ägnar jag åt argentinsk tango. Jag brinner för dans. Utöver tango dansar jag salsa. För er som är insatt i salsa så är det kubansk salsa som gäller för min del. Finns inget på denna jord som går upp mot en skön Son eller Chacha.

Fotografering tar ju upp massor av min tid också. Älskar att fånga personlighet på bild. Nu är jag helt autodidakt så det tar ju sin lilla tid att få bra bilder. Men jag lär mig sakta men säkert.

20090629_012094
Min personlighet

Min mor gav mig ett kort där det stod att mitt namn tyder på följande personlighet:

En människokännare, hjärtlig och graciös.
Är intelligent och har en stark personlighet,
tycker om vackra saker.
Är bra på att dölja känslor.
Är kärleksfull, ömsint, rättsinnig,
uppriktig och hjälpsam.

Jag kan faktiskt hålla med nästan helt och fullt. Men jag känner mig nog mer klumpig än graciös…

  • “Intelligent och stark personlighet” Det är nog bara en fin omskrivning av “underlig”.
  • “Tycker om vackra saker” Ja, definitivt! Skönhet i olika former fångar väl alla fotografers intresse.
  • “Är bra på att dölja känslor” Jo, jag är nog för bra “skådespelare” när det gäller mina känslor ibland.
  • De sista två raderna låter jag var och en som möter mig bedöma själv.

Utöver det som nämndes ovan skulle jag vilja tillägga: lekfull. De stackars tjejer som dansat med mig vet att jag älskar att leka. Den dag jag slutar leka är den dag jag dör. Vissa tolkar min lek som ett rop på uppmärksamhet men det håller jag inte med om. Jag kan tala om att jag beter mig precis lika dant när jag är helt själv och ingen ser mig. Jag är rätt lugn men otroligt spjuveraktig.

Jag gillar att pröva nya saker. Gillar inte att göra “som man ska göra”, vilket driver många till vansinne. Mitt favorituttryck är nog “Varför?”. Gillar att hitta nya sätt att uttrycka mig, nya vägar fram till “lösningen”. Jag tänker på ett logiskt sätt, försöker alltid att se logiken i allt. Jag vrider och vänder på ALLT i mitt huvud (geometri, taktik, känslor). Jag “smakar” på allt också. Med det menar jag att jag känner efter hur något känns djupt inom mig; om det så skulle vara en matbit, en tavla, ett foto, en text, en person, en handling, kläder, en rörelse. Allt detta sker i bakgrunden konstant hos mig. Inget jag lägger ner nån energi och tid på, för det mesta ;-)

20090629_012111

Människor intresserar mig. Jag studerar de flesta människor runt omkring mig; hur de beter sig och varför. Samma sak där, jag försöker hitta mönster i deras beteende. Ofta försöker jag att inte sätta folk i fack utan behandla alla som individer. Inte lätt.

Jag älskar att undervisa. Jaja, till viss del är det väl kul att ha folk som lyssnar på mig och tycker jag är duktig. Men det är långt ifrån allt. Den största tillfredsställelsen får jag av att se människor riva ner sina egna mentala murar. Få bort det inlärda “jag kan inte”. Utmaningen att hitta just det som får just denna person att lyssna och förstå. Att få folk att glömma att de inte kan. Det är så många begränsningar som sätts upp i våra hjärnor. Vi klarar av så mycket bara vi lär oss utnyttja det vi har.

Har du orkat läsa ända hit?!? Nä, nu måste du ha hoppat över flera stycken.
Om inte, så bra jobbat. Då kanske du skulle stå ut med att umgås med mig.

  1. No comments yet.